Mellan alla utflykter med företag och privatpersoner så är det skönt att bara gå ut i skogen utan att behöva undervisa och svara på frågor. Så jag frågade mamma om hon ville följa med till ett ställe i Sorunda som en arbetskamrat har visat mig.
Jag hoppades på att hitta Karljohan som är typ den enda svampen som jag verkligen gillar, och blodriska förstås. Men jag hade inte hittat några i de andra skogarna som jag varit i så jag hade inga större förhoppningar att vi skulle hitta några.
Det första mamma säger när vi hoppar ur bilen är att ”titta där står det tre Karljohan”. Yes, kan vi ha sån tur att vi kommer hitta en del? Vi fortsatte in på stigen och där stod dom på rad. Känslan går fasiken inte att beskriva, man blir så lycklig.
Tyvärr var många av dom angripna av svampsnylting så dom fick ju såklart stå kvar. Men det kanske var tur för jag hade så mycket med mig hem så korgen höll på att ge vika. Men det känns ändå tråkigt när så mycket svamp är angripet och bara går till spillo.
Mycket flugsvamp fanns det också. Dom stod på rad och många var så höga så att dom bara hade gett vika och stjälpt omkull.
Hittade en del champinjoner också och något annat som jag inte vet vad det är.
Kolla in skivorna på champinjonen så ser ni att dom är svagt rosa. Det är ett bra kännetecken på champinjon. Dessutom doftar dom underbart. Annars är en bra regel att man inte ska plocka vita svampar med vita eller vitaktiga skivor. Champinjon är ingen nybörjarsvamp.
Som vanligt när jag är ute i skogen så måste jag fika. Så även idag så mamma och jag letade upp ett bra ställe. Jag passade på att grovrensa all Karljohan så att jag skulle få plats med mer på tillbakavägen.
Det var länge sen jag hittade så här mycket Karljohan så jag var grymt nöjd när vi åkte hem. Sen var det ju en stor bonus att bara få vara med mamma en eftermiddag. Så tack mamma för att du ville följa med mig <3
Svamp é livet 