Hur trist den än är så kommer den tiden när jag måste stänga igen ute på landet. Den här helgen var brorsan ute med sina ungar så jag passade på att ta med dom på en svamprunda på ön.
Man tror inte att dom lyssnar något på vad man säger men det fick vi bevis för att dom gör. Brorsan berättade att Max (en av brorsans tvillingar) helt plötsligt, vid matbordet, hade börjat berätta om svamp. Han talade om för brorsan att röd flugsvamp dog man minsann inte av utan den blev man bara dålig av. Däremot den vita flugsvampen, den dör man av. Sen hade han avslutat med att konstatera att det var väl en himla tur att vi har en svampkonsulent i familjen. Helt underbart, jag skrattade så att jag höll på att kissa på mig. Ungar. Men jag fick i alla fall bekräftat att dom visst lyssnade på det jag berättar när vi är ute i skogen. Det är helt underbart att få gå med dessa två små herrar, idag sju år, och Elise och plocka svamp. Den nyfikenheten som barn har är ju helt oslagbar. Dessutom är dom ju inte så höga så dom hittar ju allt möjligt som man själv går förbi.
Det var en fin helg så pappa passade på att elda (som han gör för det mesta) och jag tog en egen promenad med Texas för att kolla svampläget lite.
Sen hämtade jag upp ungarna och så drog vi iväg på vår svampletartur. Här kommer ett litet axplock på vad vi hittade, både ätligt och oätligt.
Kul att busa lite med killarna när man kan skriva på sandsoppen.
När faster sitter på altanen och rensar och är klantig och tappar ner svampkniven i springorna så är det tur att någon av killarna (ser inte vem av dom det är) kan krypa in och hämta den.
Här är resultatet av vår svamppromenad, och lite från mitt land också. Det var en mysig helg. Längtar till våren så jag får öppna upp därute igen.
Svamp é livet 