Efter en torr och blåsig sommar så hade jag inga förhoppningar alls om att det skulle komma någon svamp. I förrgår kom jag hem från Spanien efter en veckas semester. Det kliade i fingrarna efter att få komma ut i skogen och kolla läget. Jag kollade runt bland vänner men ingen kunde följa med. Så jag övertalade min dotter att följa med.
Vi blev glatt överraskade för ganska snabbt hittade vi svamp.
Elise tycker inte att det är speciellt kul att gå i skogen så jag skyndade mig på som sjutton för att hinna plocka så mycket som möjligt. Min plan var att hitta massa mandelriskor som jag vet växer på ett ställe. Så jag lämnade massa plats i min korg.
Tyvärr var korgen lika tom när vi kom hem igen. Antingen har dom inte kommit igång eller också var jag för sent ute.
Men det fanns i alla fall en del annat roligt att fotografera och jag känner hopp för den här hösten. Det enda som är jobbigt är att min älskade svampvän, Annika saknas efter att hon gick bort för ett halvår sedan. Det kommer bli en konstig och tom höst utan henne. Vi har haft många roliga och tokiga utflykter. Men jag hoppas att hon finns med mig där uppifrån.
Svamp é livet 