Jag har ju under alla dessa år som jag har hållit på med svamp fått goda vänner spridda över hela landet. Tyvärr är jag alldeles för dålig på att åka och hälsa på och utforska nya skogar. Men nu i påsk fick jag, min pojkvän och min lika svampnördiga vän möjligheten att åka och hälsa på Patrick i Malmköping.
Jag visste sen tidigare att det växte både bombmurklor och rökpipsvamp i de trakterna och nu skulle vi få personlig guidning för att få se dem :-)
Jag och min vän hade bestämt tid för avfärd så hon kom och hämtade mig, min pojkvän och hund på morgonen. Det gick fortare att åka dit än vi trodde, visst det kan ju bero på det trevliga sällskapet och på att jag var så ivrig på att komma iväg. Vid halv elva var vi framme och väntade på Patrick. När han kom bestämde vi oss för att kolla rökpipsvamparna först. Men hur vi än åkte på småvägarna så hittade vi inte till rätt ställe. Till slut gav vi upp och åkte till skogen med bombmurklorna istället. Där började vi leta som galningar efter dom roliga svamparna.
Till slut hittade Patrick den första. Mycket märklig svamp som är sällsynt och fridlyst. Den kommer fram på våren i mars-april, det kan till och med ligga kvar snö när den dyker upp. Den växer med gran på väldränerad mark och har konsistens som en vattenballong. Om man skär itu en bombmurkla så är den fylld med en genomskinlig sörja. Ytan ser ut som den har blivit beströdd med kakao. Mitt på svampen finns en fördjupning som är alldeles svart, som om den har blivit målad med lackfärg.
När vi fortsatte leta så hittade vi massor av fruktkroppar, flera hundra. Men många var halvruttna tyvärr. När det finns så många så ser det ut som massa ögon som ligger och tittar på en från marken.
Patrick visste också att det skulle växa svart vårskål i den skogen så när vi hade tröttnat på bombmurklorna så började vi leta efter dom istället. Jag tycker att dom påminner lite om bombmurklan men mycket, mycket mindre. Den är lite svartgrå på utsidan av skålen men sen är den så där svartlackerad inuti som bombmurklan är. Men som namnet antyder så är det en helt annan art. När vi har gått där och letat en bra stund så hojtar plötsligt Patrick till, och där var den.
En svår svamp att hitta för den gömmer sig bland barr och gräs och den är inte stor. Men väl värd att fotograferas.
Nu hade vi hittat det vi ville i den skogen så envisa som vi är så åkte vi tillbaka för att hitta stället med rökpipsvampen. Efter lite om och men så hittade vi platsen. Jag var där för ca 16 år sedan med Södertälje svampklubb så jag kände igen mig.
Glada i hågen började vi leta efter en liten grå svamp. Det visade sig inte vara så lätt som vi trodde med tanke på alla gamla torra löv som hade ungefär samma färg som vi hade fått veta att svampen skulle ha. Till slut ledsnade vi och började fota lite annat.
Här är någon ticka som jag inte vet vilken det är, jag är inte duktig på tickor. Kanske någon som vet?
En klibbticka uppifrån, underifrån och sen inzoomad
En svamp som jag inte kommer ihåg vad den hette, skärpan och färgen blev inget vidare heller.
En annan svamp som vi hittade som jag tycker var jättekul var en liten skålsvamp. Patrick visade mig en pinne med massa små vita prickar på, typ bara 1 mm stora. Han bad mig zooma in dom med kameran och då framträdde dessa små skönheter. Otroligt coolt. Små vita luddiga bollar med gul mitt.
Massor av blåsippor hittade vi också, det kändes som en riktig vårdag.
Till slut började tiden rinna ut och vi skulle ju hinna fika också. Så vi hittade en trädstam som fick duga som sittplats. Texas var på hugget som vanligt och fick en hel äggmacka att smaska på. Jag tror att vi alla var ganska nöjda med dagen men samtidigt lite besvikna över att inte fått se rökpipsvampen. Så vi bestämde oss för att göra ett sista ryck för att hitta den. Vi fick noggranna instruktioner av Patrick om hur den skulle se ut. Jag hade bara vaga minnen från sist jag såg den. Så drog vi iväg och började leta och leta…
…helt plötsligt börjar min pojkvän vifta med armarna och se helt salig ut, så jag förstod på en gång att han hade hittat den. Han som aldrig i hela sitt liv varit ute i skogen, ännu mindre letat efter svamp. Det var så sjukt kul att det var just han som fick hitta den!
Rökpipsvamp, Urnula craterium, är en sällsynt svamp som är svår att hitta. Den dyker upp på våren, direkt efter snösmältningen. Den återkommer inte varje år utan det kan gå lång tid mellan gångerna. Den trivs i fuktig mark, gärna bredvid rinnande vatten och där det växer hassel. Den växer just på död hassel. Ofta på grenar som ligger begravda under marken.
Rökpipsvampen är starkt hotat i rödlistan från 2005. Så här mina vänner får ni se några bilder på en svamp som man inte ser alltför ofta. Titta och njut!
Svamp é livet 