Efter en natt med väldigt lite sömn så kom taxin kvart över sju och hämtade mig och Elise för vidare färd in till tv-huset. Vi fick en jättetrevlig taxichaufför så tiden bara flög förbi på väg in till stan. Vi pratade hela vägen så jag glömde bort hur nervös jag egentligen var. Men när vi blir avsläppta utanför så började mina nerver bråka igen, jag var så nervös så att jag mådde illa, och när vi kom ner i korridoren med alla studior så var jag på väg att vända och strunta i allt.
Precis då kom vår värdinna som skulle ta hand om mig och Elise hela förmiddagen. Hon visade oss Bolibompakrokodilen som fick stå utanför och vila över sommaren.
Vid det laget fanns det ingen återvändo längre men händerna skakade och jag mådde riktigt illa. Inte läge för någon frukost där inte. Jag inser snabbt att jag inte är någon linslus. Men alla var så snälla och så lugna så det kändes skönt. Därefter var det dags för sminket.
Det var det roligaste på hela besöket. Jag har aldrig blivit sminkad av ett proffs.
Elise var mest imponerad över alla sminkgrejer, hur mycket läppstift det fanns och vilka märken dom hade. En väldig ”tjejig” tjej jag har till dotter.
Så blev det så dags för intervjun. Jag fick mikrofon och blev invisad till studion där jag träffade programledaren Åsa. En riktigt mjuk och trevlig tjej. Vi satt och småpratade medan de sände något annat och där någonstans försvann den mesta av min nervositet. Hon var så lugn så jag blev också lugn. När dom väl började filma så hade jag redan glömt kamerorna, då var det bara som ett vanligt samtal. Hon verkade så genuint intresserad och då sporrar det ju mig att berätta. Svamp är ju ändå nästan det bästa jag vet. Tiden bara flög iväg och jag fick veta efteråt att de ändå hade förlängt vårt inslag med två minuter.
När allt var över var jag så lättad, och hungrig. Så då fick jag äntligen i mig lite frukost. Då kommer producenten ut, en man med ett stort rufsigt hår =), och talade om att han tyckte att jag hade gjort jättebra ifrån mig och att han hade hört att jag hade varit nervös men att det inte syntes. Jag blev så otroligt glad över hans ord. Han undrade också om jag kunde tänka mig att komma tillbaka till hösten. Så smickrande, det finns så många duktiga svampkunniga människor runt om i vårt land, och så vill dom att just jag ska komma. Snacka om egoboost.
När vi kom hem så var jag helt utslagen och låg och sov i flera timmar. När jag vaknade såg jag lite inlägg på facebook om att jag måste smaka på nejlikbroskskivling som jag pratade om i programmet. Så jag och Elise tog korgen och traskade iväg till vår äng.
Det fanns inte så jättemånga svampar men det ska nog räcka till en smörgås i alla fall.
Nejlikbroskskivling är en svamp som är hygrofan. Det betyder att svamphatten ändrar färg efter vädret. Om det är blött och fuktigt så är den mörkare i färgen och är det torrt så är den ljusare, som den uppe till vänster i bilden. De är också ofta zonerade som ni ser på bilden nedan.
Vi hittade lite annan svamp också. Bilderna är inte de bästa, svårt att fotografera gult. Har fått hjälp av mina svampvänner att identifiera den första till guldskivling….
…och denna till raggskinn.
När vi var där och plockade svamp så kom vår vän Lena och hennes hund Hedda. Vi tog en promenad till hundgården för att hundarna skulle få leka. Det var en riktigt skön eftermiddag och jag kommer nog sova gott i natt. Bjuder till sist på en bild på busiga Hedda när hon leker.
Svamp é livet 