I veckan träffade jag journalisten Håkan Steen ifrån tidningen Land. Det är alltid lite pirrigt när jag ska gå ut med en person som jag aldrig har träffat, ska det bli så där pinsamt tyst.
Jag hämtade upp Håkan vid stationen i Flemingsberg för vidare färd till Flemingsbergsskogen.
Där visade det sig att jag hade varit nervös i onödan, vet inte hur jag tänkte, en journalist som skulle vara tyst?
Håkan är en trevlig, naturintresserad man och verkade genuint intresserad av vad jag ville visa.
Som vanligt när det kommer till svamp så finns det ju ingen hejd på mig så jag började ju söka av skogen direkt. Nackdelen när man går med ögonen i backen är att man inte får så mycket ögonkontakt.
Det har varit torrt en längre tid så jag var orolig att vi inte skulle hitta någonting. Jag hade till och med laddat med lite kantareller som jag hade hittat dagen innan så att han skulle få något foto i allafall.
Men när vi kom in djupare i granskogen så visade det sig vara rätt så fuktigt, trots torkan.
Vi strosade runt och pratade inte bara om svamp utan även fåglar då det visade sig att Håkan är intresserad av fåglar. Jag är grymt dålig på dessa djur men skulle gärna vilja lära mig mera så det slutade med att han berättade att han brukar ha nybörjarkurser i fågelläten. Gissa vem som ska gå den till våren =)
De arter som vi hittade på den turen var mandelriskor, blek taggsvamp, diverse soppar, citronslemskivling, skarp dropptaggsvamp, gul taggsvamp och den giftiga vita flugsvampen. Jag kanske har glömt någon.
Det vi hittade mest av var mandelriskan. Jag blev så glad, det är en perfekt nybörjarsvamp och jätterolig att få visa honom.
Mandelriskan är lätt att känna igen, dels på färgen men också på lukten och konsistensen. Den är orange och det är en väldigt hård och stabbig svamp. När man skär i den så blöder den rikligt med vit saft. Svampen luktar som gamla skaldjur, inte särskilt trevligt men smakar väldigt gott. Ett tips är att använda gummihandskar när man rensar den.
Smaken påminner om skaldjur, så när man tillagar den gör man det med fördel med grädde och dill. Den passar också bra till fiskgrytor, fiskgratänger etc.
Så här ser saften ut när man skär i den. Här har jag bara rispat lite löst med kniven på skivorna så ni förstår att den blöder kraftigt.
När vi vandrat runt några timmar så var det fikadags, det är obligatorisk. Håkan hade förberett lite frågor, så förutom allt det vi pratat om under promenaden, frågade han då.
Helt plötsligt hör jag bara hur någon säger Hej Cicci. Jag hajade till lite för det är sällan man springer på folk i den skogen, och definitivt inte någon man känner. Men då kom en kille, som också håller på med svamp, knatandes över tallheden. Han visste var det växte goliatmusseron så vi hängde på honom för att kanske få se den speciella svampen. Men icke sa nicke, den dagen ville dom inte visa sig.
Efter några härliga timmar ute i skogen så vände vi tillbaka mot bilen. Nu väntar jag med spänning på slutresultatet.
Svamp é livet 