Förra veckan for jag och en vän ut till Grödingeskogarna för att kolla svampläget. Ingen av oss hade några större förväntningar eftersom det inte hade regnat så mycket. Vi hade fått en vägbeskrivning, då det var en ny skog för oss båda. Det är jättekul att komma till nya skogar men samtidigt läskigt ifall man går vilse. Så utrustade med kompass och en app på telefonen som visar hur man går så traskade vi in i skogen.
Bara efter några meter så springer vi på den första svampen, en liten riska.
Det kändes skönt att hitta något även om det inte var något som vi tog med oss hem. Men efter en stund sprang vi på första svampen som åkte ner i svampkorgen. Efter sedvanligt smaktest så kunde vi konstatera att det var en av de ätliga kremlorna. Troligen en vinkremla.
Ännu en kremla hittade vi, en liten tegelkremla som någon annan också tyckte var god.
Appropå god så var vi båda hungriga så det blev en tidig matpaus. Det är det absolut bästa på hela utflykten. Det tycker nog Texas också tror jag som vet precis vem han ska sätta sig bredvid, och inte är det mig.
Jakten fortsatte på matsvamp. Jag hittade en brödticka med utgånget bäst-före-datum, så himla läbbig. Snacka om svamp på svamp.
Fast en fin svamp som vi hittade var den här. Mjölskivling heter den.
Detta är ingen nybörjarsvamp. Generellt kan man säga att man ska undvika bruna svampar med bruna skivor och vita svampar med vita skivor. Så den hamnar ju under kategorin vita svampar med vita skivor. Men när man väl lärt sig den så är den lätt att känna igen, främst på doften som påminner om blött mjöl.
Dock ville ingen av oss ha dom så dom fick stå kvar i skogen.
Det fanns dåligt med svamp men massor av lingon så det blir nog en tur till till samma skog igen för att plocka lite och göra lingonsylt.
En annan vacker svamp, dock ingen matsvamp. En liten skönhet som heter Gullhorn.
Här någonstans insåg jag att jag hade gått hela utflykten med öppen midjeväska och upptäckte att jag hade tappat både mitt körkort och mitt visakort. Förstod på en gång att det inte ens var någon mening med att försöka hitta dessa. Vi hade gått i snirklar bland snår och blåbärsris så det vara bara att glömma. Fick lite extrajobb när jag kom hem med att ringa och spärra allt och beställa nytt.
Efter en stund hittade vi en rabarbersvamp. En svamp som jag tycker är otroligt fin, kan egentligen inte förklara varför. Förr åt man den men nu har den blivit omvärderad till icke matsvamp. Däremot kan man färga garn med den.
Den sista svampen som vi hittade på denna utflykt var en av våra röda fina kremlor. Jag vet inte vilken sort det är och jag vet inte ens om den är ätlig för jag smakade inte på den. Någon magkänsla säger mig att den är skarp så den fick stå kvar. Ofta när dom är så där röda med kritvit fot så brukar dom vara skarpa, men det finns undantag.
Nu väntar jag bara på mer regn så kanske det blir en svampsäsong det här året också.
På återseende/Cicci
Svamp é livet 